hemkontoprivata meddelandenforumchatreglerlogga ut

Logga in
Alias

Lösenord

Har du inget medlemskap än? Du kan bli medlem här.

  
dot Hur vanligt är dissociation?

Information och Fakta

Ett stycke ur boken "Psykoterapi vid dissociativa störningar"



-Hur många av den svenska psykiatrin som egentligen lider av patologisk dissociation i olika former är det ingen som vet - det är inte undersökt.
Internationellt är diagnosen DID, DDNOS och depersonalisationssyndrom väl belagda.
Brand (2009) redogör för ett stort antal studier från tre världsdelar där man undersökt förekomst av dissociativa störningar; man finner i klinisk populationer minst 5%, i öppenvården 12-38%, och inom slutenvården 5-20,7%, med ett medelvärde på 10%.

Det är även belagt att andelen personer med dissociation ur normalbefolkningen ligger mellan 2-10% beroende på vilka inklusionskriterier som används!
Till exempel fann man på Nya Zeeland (Mulder m.fl. 1998) och i Finland (Maaranen m.fl. 2005) att 6% respektive 4,1-5,9% av befolkningen hade höga dissociations-värden.
Det finns oss veterligen ingen undersökning av svensk normalpopulation av vuxna.
I en randomiserad nationell studie visade sig 53% av patienter behandlade för BPD (borderline) i öppenvården ha dissociativa störningar. 11% uppfyllde dessutom kriterier för DID = dissociativ identitetsstörning, (Brand).

Dissociation som fenomen är väl belagd och patologisk dissociation kan ses som en starkt bidragande orsak till begränsade och plågade människoliv.
Det tankemässiga mörker Sigmund Freuds förnekande av barndomstrauma och dissociativ hysteri lämnade efter sig, har börjat ljusna.
Låt oss hoppas att det kommer att medföra gryende utsikter för de av våra patienter som redan drabbats hårt av anknytningsskador med eller utan därpå följande övergrepp.
Dessa har ofta lett till patologisk dissociation och en ökad sårbarhet avseende tillstånd av stress och psykisk traumatisering, där även samhällets, inklusive psykiatrins, blindhet ibland bidragit till ytterligare traumatisering.

Det är i det mest extrema fallen av traumatisering och dissociation = DID - behöver kroppen inte ens upplevas som den egna och kan därför, till synes utan konsekvenser, oproblematiskt utsättas för plåga eller övergrepp och i förlängningen dödas som ett sätt att slippa outhärdlig smärta.

Sar & Özturk (2009) konstaterar att personer med DID och schizofreni delar ett antal psykopatologier som; hörselhallucinationer, paranoida idéer och Schaneiderianska förstarangssymptom ( = schizofrenins positiva symtom), som till exempel upplevelsen av att någon annan än själv satt tankar i ens huvud.

Differentialdiagnos mellan schizofreni och DID är dock viktig att ställa, eftersom tillstånden utifrån rådande förståelse tycks ha glädje av olika behandlingar.
Patienter med DID svarar väl på adekvat psykoterapi men har måttlig glädje av medicinering.
Detta tyder på att olika neuronala processer som leder till uppkomsten av DID respektive schizofreni.
Tillstånden har, enligt Vermetten, Lanius & bremner (2009) olika uttryck och olika bakgrund.


~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Schore (2009) konstaterar att försummelse och övergrepp av spädbarn leder till en direkt påverkan på det växande högra hjärnhalvan. Detta kommer att resultera i en omogen höger hjärnhalva med stora svårigheter att reglera starka negativa affekter (känslor).
Det som utmärker en sådan hjärna och i förlängningen person, är ett överaktivt limbiskt system, en synaptisk arkitektur med "neurologiska ärr".
Härmed påverkas personens beteende (bristande impulskontroll) och kognitioner
(t ex mentaliseringsproblem).

En person med sådana svårigheter kommer att vara mer stresskänslig senare i livet. Det medför bl.a en ökad risk för uppkomsten av stressrelaterade psykiatriska tillstånd.
Även om ärren berättar varifrån vi kommer, säger de inte nödvändigtvis vart vi är på väg. Schore (2003) har själv myntat begreppet förvärvat trygg anknytning och Siegel (1999, 2003, 2007) lyfter fram vad psykoterapi samt egen träning (den form av självhypnos som kallas mindfulness) kan göra för att främja återhämtning i centrala nervsystemet.

Uppenbarligen har vissa psykiatriska tillstånd sin uppkomst i extrem försummelse och övergrepp, eventuellt i samband med genetik och uteblivet stöd från samhällets sida. De kan leda till svårbehandlade och synes kroniska komplexa tillstånd. Inom den den somatiska vården leder dock inte jämförbart komplexa och handikappande tillstånd till uppgivenhet och utebliven vård.

Ur boken "Psykoterapi vid dissociativa störningar"
Av Anna Gerge


 
Relaterade Länkar
· Mer om Information och Fakta
· Artiklar av Admin


Mest lästa artikel om Information och Fakta:
DID och (dissociativa psykoser) - schizofrenins positiva symptom


Article Rating
Average Score: 4.75
Röster: 4


Please take a second and vote for this article:

Excellent
Very Good
Good
Regular
Bad


Alternativ

 Utskriftsvänlig sida Utskriftsvänlig sida



  
Hjälpnummer

Nationella hjälplinjen

Jourhavande medmänniska

Kvinnofridslinjen

MIND


Klocka

Nyheter för Dig