Om paniksyndrom / panikångest
Datum: Thursday 05 November @ 19:52
Ämne: Information och Fakta


Att ha paniksyndrom eller panikÄngest innebÀr att fÄ Äterkommande och ovÀntade panikattacker. Det kÀnnetecknas av ett flertal kroppsliga symtom som Ätföljs av en intensiv rÀdsla för att nÄgot katastrofalt ska intrÀffa till exempel att man ska tappa kontrollen, bli tokig eller fÄ en hjÀrtattack.



Vad Àr paniksyndrom?

Mellan attackerna finns en ihÄllande oro över att de ska Äterkomma, vilket med tiden ofta leder till ett mer eller mindre utbrett undvikande av situationer dÀr det skulle vara svÄrt att avlÀgsna sig eller dÀr man inte tror sig kunna fÄ hjÀlp vid annalkande av en panikattack (agorafobi).

Hur vanligt Àr paniksyndrom?

Paniksyndrom drabbar 2-3% av befolkningen nÄgon gÄng i livet. Omkring hÀlften av dessa utvecklar ocksÄ agorafobi. Sjukdomen debuterar vanligen nÄgon gÄng mellan sena tonÄren och 35 Är och drabbar kvinnor i dubbelt sÄ hög grad som mÀn.

Varför utvecklas paniksyndrom och vad hÀnder i kroppen?

Det finns forskningsstöd för att paniksyndrom utvecklas genom samverkan av biologiska och psykologiska processer.

Biologiskt har man funnit att det finns en genetisk sÄrbarhetskomponent som yttrar sig genom överaktivitet hos det autonoma nervsystemet som styr kroppens fly-eller-fÀkta reaktioner.

Denna överaktivitet kan bland annat utlösas av hyperventilering, överandning dÄ koldioxidhalten i blodet sjunker och av störningar i överförelsen av signalsubstansen serotonin i hjÀrnan. DÀrför Àr behandling med ett SSRI-preparat ett effektivt sÀtt att dÀmpa panikkÀnslor. Psykologiskt förklaras uppkomsten av paniksyndrom utifrÄn ett stress-sÄrbarhets perspektiv dÀr en Àrftlig belastning i kombination av stress och negativa livshÀndelser ligger till grund för utvecklandet av sjukdomen.

Vid hög stressbelastning kan kroppens livsnödvÀndiga alarmsystem som signalerar fara och manar till flykt, aktiveras av misstag. Om den drabbade med förnuftet inte finner nÄgon rimlig anledning till rÀdsle-reaktion kan de kroppliga symtomen till exempel hjÀrtklappning, yrsel och tryck över bröstet och overklighetskÀnslan tolkas som att nÄgot katastrofalt hÄller pÄ att intrÀffa, till exempel att man hÄller pÄ att svimma, fÄ en hjÀrtattack eller att man ska göra nÄgot okontrollerat.

Dessa katastrofala tolkningar av symtomen ger hjÀrnan nya farofyllda impulser vilka i sin tur spÀr pÄ rÀdsle-reaktionen som snabbt kan eskalera och kulminera i en panikattack.

De kroppsliga reaktionerna vid panik Àr helt ofarliga och skiljer sig inte fysiologiskt frÄn annan rÀdsla, det enda som skiljer sig Àr tolkningen av dem. De leder varken till hjÀrtinfarkt, svimning, psykos eller nÄgot annat farligt. Men det Àr vanligt att de tolkas sÄ.

Efter upplevelsen av en panikattack följer ofta en ihÄllande rÀdsla för att den ska Äterkomma, en sÄ kallad förvÀntansÄngest. Denna leder dels till en överdriven "bevakning" av kroppen dÄ minsta kroppsliga symtom som tidigare skulle passerat obemÀrkt uppmÀrksammas.

Dels leder rÀdslan till ett mer eller mindre utbrett undvikandebeteende som innebÀr ett undvikande av situationer dÀr det skulle kunna vara svÄrt eller pinsamt att fly eller söka hjÀlp.

SÄdana stÀllen kan vara offentliga platser sÄsom affÀrer, köer, kommunaltrafik, hos frisören eller stÀllen som den drabbade tror skulle innebÀra fara till exempel fysisk anstrÀngning och att fara lÄngt ifrÄn sjukhus vid rÀdsla för hjÀrtfel.

Tillsammans samverkar den överdrivna uppmÀrksamheten pÄ kroppen och undvikandet till ökad spÀnning och hotupplevelse vilket banar vÀgen för nya panikattacker. Den drabbade kan tro att det Àr dessa försiktighetsÄtgÀrder som hindrar den tÀnkta katastrofen frÄn att intrÀffa. I och med undvikandet fÄr den drabbade aldrig veta att försiktighetsÄtgÀrderna Àr helt onödiga och istÀllet gör att paniksyndromet kan vidmakthÄllas.

Psykologisk behandling?

Kognitiv-beteendeterapi (KBT) har visat sig vara en mycket effektiv metod för att behandla paniksyndrom pÄ relativt kort tid med varaktiga resultat. I behandlingen fÄr patienten lÀra sig hur kroppsliga reaktioner, tankar och beteenden samverkar för att skapa och vidmakthÄlla paniken.

Patienten fÄr Àven lÀra sig biologiska fakta om rÀdsle-reaktionen som Àr viktiga för att eliminera de katastrofala tolkningarna. Till exempel att rÀdsle-reaktionen lÀgger sig automatiskt efter en stund om man utan nÄgot sÀkerhetsbeteende stannar kvar i den panikskapande situationen.

Att man sÄledes inte kan fastna i paniken och att rÀdslan inte leder till psykos eller hjÀrtattack. Man fÄr sedan praktisk hjÀlp med att trÀna pÄ att kÀnna symptomen som uppstÄr vid panik sÄ de avdramatiseras. Detta gör man dels genom att med olika tekniker framkalla kroppsliga symtom och dels genom att gradvis konfrontera och stanna kvar i de situationer som brukar framkalla panikattacker (sÄ kallad exponering in vivo).

Till en början kan det vara vÀrdefullt att exponera sig för panikframkallande situationer tillsammans med psykologen/terapeuten och terapisessionerna kan dÄ ske till exempel pÄ gÄgatan, pÄ kafé, i tunnelbanan eller annat lÀmpligt stÀlle. Med rÀtt utförd och upprepad exponeringstrÀning brukar det i allmÀnhet gÄ relativt snabbt att vÀnda den negativa spiralen och patienten kan sedan fortsÀtta trÀningen pÄ egen hand och gradvis utsÀtta sig för svÄrare situationer som planeras i samrÄd med psykologen/terapeuten.

MÄnga har Àven god hjÀlp av att lÀra sig en avslappningsteknik som de kan anvÀnda under exponeringstrÀningen. Mycket hög Ängest och/eller samtidig depression kan göra det svÄrt att utföra exponeringstrÀning. Man kan dÄ ha hjÀlp av att samtidigt behandlas med ett antidepressivt SSRI-preparat (se nedan).

Medicinsk behandling?

Medicinsk behandling bör i möjligaste mÄn kombineras med Kognitiv Beteendeterapi dÄ Ängestproblematiken annars ofta ÄteruppstÄr efter avslutad behandling. Den medicinska behandlingen av paniksyndrom domineras av den nya generationens antidepressiva preparat s.k. SSRI-preparat (selektiva serononinÄterupptagningshÀmmare). Hos ÄngestbenÀgna individer har man funnit störningar i flödet av signalsubstansen serotonin i hjÀrnan.
SSRI-preparatens uppgift Àr att ÄterstÀlla flödet vilket minskar panikkÀnslorna
Den första tiden kan den ökande serotoninhalten medföra att man mÄr sÀmre och till och med fÄr mer Ängest. Detta Àr normalt och bör avta inom nÄgra veckor. BetrÀffande biverkningar sÄ Àr SSRI-preparaten mycket bÀttre Àn de Àldre antidepressiva medicinerna och de Àr inte beroendeframkallande.

Det ska dock nÀmnas att de har en dÀmpande inverkan pÄ sexlusten vilket kan uppfattas som negativt. Lugnande mediciner sÄ kallade bensodiazepiner, kan pÄ lÀkares inrÄdan tas under en kort period men bör i möjligaste mÄn undvikas dÄ de Àr alltför ÄngestdÀmpande vilket gör exponeringstrÀning ineffektiv. Bensodiazepiner Àr dessutom beroendeframkallande.

Vad kan du sjÀlv göra?

Du kan enligt beskrivningen för psykologisk behandling ovan börja trÀna dig pÄ att "utsÀtta dig" för situationer som du kÀnner obehag inför eller undvikit helt. (Försiktigt!)
Gör gÀrna en lista över situationer som du ordnar hierarkiskt och börja med nÄgot som vÀcker lite lagom obehag. Tag gÀrna med en vÀn som du litar pÄ och som du tror kan vara ett bra stöd. BerÀtta för denne vad du behöver trÀna pÄ och samtala om hur ni kan försvÄra övningarna allteftersom. Om du till exempel vill trÀna dig i att kunna Äka t-bana ensam till arbetet kan du trÀna genom att vÀnnen Äker i en t-bane vagn och du i en annan.

LÀr dig en avslappningsteknik som du kan tillÀmpa nÀr du kÀnner dig spÀnd och Ängestfylld. Till exempel finns avslappningsband att köpa pÄ Apoteket. LÀr dig andas med lugna, lÄngsamma andetag med magen. Om du kÀnner tendens till att hyperventilera kan du dra ett djupt andetag (genom nÀsan) och hÄlla andan en liten stund (rÀkna till tre) och sedan försöka andas ut lÄngsamt, (blÄsa ut luften genom munnen).

Alternativt kan du sÀtta hÀnderna som en skÄl för nÀsa och mun och andas, pÄ sÄ vis andas du in din egen utandningsluft vilket ÄterstÀller balansen av koldioxid i blodet och har en lugnande inverkan.


Artikeln Àr baserad pÄ Diagnostic and statistical manual of mental disorders. DSM-IV. (1994). American Psychiatric Association. Washington, D.C., 1994.

Barlow, D.H. (1993). Clinical handbook of psychological disorders. Second edition. New York: Guilford Press.

Paniksyndromet. Diagnos, samsjuklighet och behandling. (1998). Persson, T., Lorentzon, S., Westling, B.E., & Svensson, Å. Pfizer.





Den här artikeln kommer frćn we DID it ~ mötesplats för DID/PTSD/DDNOS
http://www.wedidit.se

Adressen till denna artikel är:
http://www.wedidit.se/modules.php?name=News&file=article&sid=20